Inspiration
De har hänt så mycket det senaste. Eller ja, egentligen inte bara det allra senaste. Det kommer ikapp mig, saker som hänt de senaste 18-20 åren skulle man kunna säga. Kris? Kanske. Saker som hänt de senaste har iallafall fått mig att tänka otroligt mycket. De kommer såna här vågor ibland. Vågor då jag känner för att skriva och få ur mig saker och ting. Kanske kan man förknippa det med höstens mörker och dess kontinuerliga påminnelser av de ihållande mörker vi nu har framför oss. Just ikväll utlöstes det av min vän Bruce. Gone Baby Gone som han uppträdde med i veckan på en hyllningskonsert. Han är så.. Modern? De va de ordet jag fick upp i huvudet. Med modern menar jag just ikväll som en synonym till.. Levande.. Cool..
Jag kände iallafall för att skriva. Jag som har mitt skrivande som enda utlopp.
Jag vet egentligen inte vart jag ska börja. Det är så mycket jag har runt mig just nu, som gör att jag bara går runt i ett töcken av tankar, jag försöker hela tiden bena ut och prata med mitt enorma kloka kontaktnät jag har runt mig. Fantastiska människor som får mig att förstå. Som får mina tankar att rulla vidare, att hela tiden bearbeta, att aldrig fastna. Jag/vi har så många fler människor än de allra flesta har som finns där. I vått och torrt. Och jag uppskattar det mer än jag någonsin kommer kunna uttrycka på något slags sätt. Alla har sin input och alla har sina idéer. Och jag älskar det!! Jag har lärt mig att utnyttja detta fina. Både på gott och ont. För jag vet att de gick ungefär 20-21 år innan jag prata med någon endaste människa om något endaste litet som tynger mig. Allt kommer ikapp mig såhär på "äldre dar". Och då känns de ofta som att det är det enda jag gör. Ja alltså pratar om mig själv, mina tankar, mina problem. Och den känslan fullkomligen HATAR jag. Det är en svår balans-gång. Att inte kväva min närhet av mina problem, men samtidigt försöka få dom att förstå vad som hela tiden försiggår. Det som slår mig mer och mer är dock att det som funkar i längden är att vara ärlig rakt igenom. Att berätta, att vara ärlig.
Nåja. Jag skulle kunna skriva så sjukt mycket ikväll med Bruce i öronen.. men.. Egentligen ville jag bara skriva av mig lite för att säga hur mycket jag älskar er alla. Alla ni fina som ställer upp på mig och min lilla familj. Ni är helt ovärderliga. Älskar er.