babettes.blogg.se

Hej allesammans! Nu byter jag till en annan blogg, med egen hemsida:) Där kommer jag lägga upp bilder på mina fina fynd, vintage-kläder och inspiration till vintage och retroinredning. Välkomna dit istället:) 

 

www.babettesvintage.se

 

 

Nu sitter jag här med ett glas rött i handen. Och en popcornskål i famnen. Självklart hamnar jag på Youtube, det gör man alltid när man sitter själv framför datorn.

Blir så fruktansvärt inspirerad varje gång jag tittar på Bruce. Det kanske är tjatigt. Ja, alltså mitt snack om Bruce och hans genialitet. Men det är ju för ert bästa.. 

 

Kvällens tack riktar sig till mina föräldrar. Och storebror. Som givit mig Bruce. Det känns sjukt när jag tänker på att det finns människor som inte har honom i sina liv. Som inte ens vet vem han är. Som tror att han är gubben med Born In The USA. Och inget mer. Det känns så fruktansvärt sorgligt. Som de flesta vet gillar jag att diskutera. Gillar att argumentera. Tar sällan åt mig på riktgt. Men säger någon att dom inte gillar Bruce. Då blir jag bara ledsen. De hugger i hela magen, kroppen men framförallt hjärtat.

 

Bruce är inte bara helt fantastiska barndomsminnen för mig. Minnen med tända ljus. Whisky-andedräkter. Lite halvslutna ögon. Ett sånt där leende som sträcker sig från öra till öra. Värmen från både pappa och mamma. Så länge jag kan minnas.. I mitt huvud känns de som varje helg. Jag vet inte om det stämmer. Jag minns ganska lite av min barndom. Men när det kommer till de här kvällarna kan jag minnas den totala känslan, både stämning och lukt. 5 konserter sedan 12-års ålder. Ett otal bil-färder med Bruce på högsta volym. Förbeställda live-DVD's. Ja ni förstår. Det finns en historia liksom.. 

 

Nu som vuxen. Så blir jag bara sorgsen när jag tänker på att det finns människor som inte förstår honom. Giovanni förstår honom mer och mer. Vilket GENI han är. Vilken människa han är. Visst, jag är lite smittad av min älskade storebror Martin, som nog är ett av Bruce 10 största fans. Men det är ju sant det han säger. Han är fantastisk! På alla sätt. 

 

Han gör mig lycklig, kär, olycklig, eftertänksam, ödmjuk, stolt, upprymd, dans-sugen, han inspirerar, ifrågasätter, förnyar, lever för sina fans. Vem är 65 år och turnerar dag in och dag ut, 3 timmar/spelning, ger ALLT varje gång? Bara Bruce. 

 

 

Sist vi va hembjudna till älskade Benjamin & Julia spelade dom faktiskt Bruce! De va sjukt! De kändes som att de va min pappa de spelade:D De va liksom Bruce i ett sammanhang han inte brukar va. De va så lyckligt.

Träffar man människor som på något sätt avslöjar att dom gillar Bruce. Då är man bundisar. Direkt. Syskon typ.

 

Så. Mitt tack går alltså till pappa, mamma och storebror Martin som ibland varit tjatigt galna i Bruce, tack tack tack. Jag vill aldrig någonsin va en av dom som lever utan hans storhet, inspiration och kärlek!

 

 

 

 

 

Oh no. Hitta världens bästa sämsta hemsida!! Bästa för att de e brutalt fina kläder men sämsta för jag har inte råd med ett enda plagg faktiskt. Nåja. Drömma kan man ju.

 

Alla människor skäms ibland. Jag skäms nästan varje dag. Antingen är de för att ens hem är stökigt. För att man behöver hjälp med något man "borde" klara av. För att man sagt något ovanligt korkat. Eller något annat. Sällan skäms jag på de sätt jag skäms ikväll. 

Slogs ungefär 15-20 gånger i helgen av hur fruktansvärt kär jag är i vår lilla son. Han är inte bara världens rent fysiskt finaste lilla människa. Han är dessutom så otroligt fantastiskt go, snäll, rolig, glad, knäpp och ja.. Alla andra saker man bara kan önska att en 2-åring "ska" ha. Han har sen han föddes varit så oerhört lätt, så rar liksom. 

Jag skäms när jag tänker på att jag idag stod på lekplatsen med mina fina svägerskor. Och klaga på att han just nu är inne i en period då han säger "mamma mamma mamma mamma mamma mamma" ungefär 4-500 gånger/dag. Utan att överdriva. De gör både mig och Giovanni helt galna stundvis. Men.. Va har jag för rätt att klaga på min älskade lilla son?! Som bara vill ha min uppmärksamhet? Och som är 2 år nu? Och sen aldrig igen.. Aldrig. Jag skäms över att jag står och säger så om honom. Jag hatar att jag inte bara kan leva nu. Lägga bort telefon, dator, allt som kan distrahera mig och ta min uppmärksamhet från världens mest fantastiska lilla människa. Som jag har burit och fött. Åh. Förlåt Giuseppe. Från och med nu ska de bli ändring. De lovar jag dig. Du förtjänar allt här i livet. Speciellt en mamma som ger dig tid, uppmärksamhet, kärlek och energi på alla nödvändiga sätt. 

Bjuder på en bild på min fantastiskt fina son.. Jag är kär i honom. Sjukt kanske. Men kolla på honom. Så gooo

..Hade jag köpt de här kläderna åt min Peppe: 

 

 

Han kommer va lika villig att bli dressad av sin mamma då?! Hoppas de! Och hjälp.. Kanske sist men hitta etsy.com idag. Well helllooooo!! Helt sjukt ju! Kan ju sitta för evigt och bara titta och bläddra på dessa vackra kläder.. Ååh .. Köpte ett par 30-tals inspirerade byxor på loppis idag! Kommer bild imorgon. Väldigt inne på 30-tal just nu. Tack vare Dancing on the edge..suck.. Vill ha allt! Hittade dock över 30 kjolar när jag rensa min garderob för nån vecka sen.

Och jag älskar alla utom typ 2 som fick leta reda på nån annan ägare:) snart kan jag börja sälja av de jag inte tycker passar in längre. Och fylla på med andra 20-30 kr fynd. Love it! 

Puss!

Hade nog kunnat tänka mej att se ut såhär alltid:

Åh fina kragar på fina blusar.. Älskar kombon kamel - marin! Gubben i bakgrunden dock?! Inte lika het haha! 

Lyssna igenom Bruce senaste platta han släppte i fredags. Love it!! Hör exakt hur sjukt bra många av dom kommer låta live. Åh. Hoppas på Ullevi i sommar!!

Har sedan ett par månader tillbaka en instagram där jag lägger upp alla mina roliga loppis-fynd. Men! På Instagram är det svårt att uttrycka alla de tankar jag har kring loppis och second hand och dess motsatser, det vill säga köp-hets, konsumtion och miljöförstöring. Jag har blivit så SJUKT anti det där. Så till den grad att jag har ett litet nyårslöfte - under 2014 så får jag bara köpa 10 nya saker. Då menar jag såklart inte förbrukningsvaror. Nej jag menar prylar, kläder och inredning. Allt annat ska hittas på loppis och second hand. Inte så svårt tror jag. Men eftersom jag faktiskt älskar att shoppa fortfarande så är dem här gränsen något som kanske stoppar ännu oftare mig från att gå på Kungsmässan :)

 

Få saker gör mig så lycklig som att fynda riktigt fina saker till sjukt låga priser. Igår köpte jag 3 påsar fina leksaksdjur till Giuseppe, för 10:-/st. I dom fanns ca 20 fina djur i fint skick, det vill säga rena och hela. Varav 6-7 st va Schleich djur, som i vanliga fall kan kosta upp till 89:-/st. NAJS! De andra djuren va också fina. Peppe lekte hela kvällen med dom som fick flytta in i Brio Bondgården som vi köpte på samma ställe för några månader sedan för 20:-. Köpte även en doktorslåda till honom, för 20:-. Den ska han få någon tråkig dag framöver:)

 

Mycket snart ska vi börja inreda Giuseppes rum här hemma. Åh va roligt det ska bli! Hoppas att den blogg-inspirationen jag känner just nu kommer hålla i sig. Vet ju att jag mår bra och tycker det är så sjukt kul att blogga!

 

Puss på er!

 

De har hänt så mycket det senaste. Eller ja, egentligen inte bara det allra senaste. Det kommer ikapp mig, saker som hänt de senaste 18-20 åren skulle man kunna säga. Kris? Kanske. Saker som hänt de senaste har iallafall fått mig att tänka otroligt mycket. De kommer såna här vågor ibland. Vågor då jag känner för att skriva och få ur mig saker och ting. Kanske kan man förknippa det med höstens mörker och dess kontinuerliga påminnelser av de ihållande mörker vi nu har framför oss. Just ikväll utlöstes det av min vän Bruce. Gone Baby Gone som han uppträdde med i veckan på en hyllningskonsert. Han är så.. Modern? De va de ordet jag fick upp i huvudet. Med modern menar jag just ikväll som en synonym till.. Levande.. Cool.. 

 

Jag kände iallafall för att skriva. Jag som har mitt skrivande som enda utlopp. 

 

Jag vet egentligen inte vart jag ska börja. Det är så mycket jag har runt mig just nu, som gör att jag bara går runt i ett töcken av tankar, jag försöker hela tiden bena ut och prata med mitt enorma kloka kontaktnät jag har runt mig. Fantastiska människor som får mig att förstå. Som får mina tankar att rulla vidare, att hela tiden bearbeta, att aldrig fastna. Jag/vi har så många fler människor än de allra flesta har som finns där. I vått och torrt. Och jag uppskattar det mer än jag någonsin kommer kunna uttrycka på något slags sätt. Alla har sin input och alla har sina idéer. Och jag älskar det!! Jag har lärt mig att utnyttja detta fina. Både på gott och ont. För jag vet att de gick ungefär 20-21 år innan jag prata med någon endaste människa om något endaste litet som tynger mig. Allt kommer ikapp mig såhär på "äldre dar". Och då känns de ofta som att det är det enda jag gör. Ja alltså pratar om mig själv, mina tankar, mina problem. Och den känslan fullkomligen HATAR jag. Det är en svår balans-gång. Att inte kväva min närhet av mina problem, men samtidigt försöka få dom att förstå vad som hela tiden försiggår. Det som slår mig mer och mer är dock att det som funkar i längden är att vara ärlig rakt igenom. Att berätta, att vara ärlig. 

 

Nåja. Jag skulle kunna skriva så sjukt mycket ikväll med Bruce i öronen.. men.. Egentligen ville jag bara skriva av mig lite för att säga hur mycket jag älskar er alla. Alla ni fina som ställer upp på mig och min lilla familj. Ni är helt ovärderliga. Älskar er.